Psaltaren 62:1 (SV1917)
För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

Psaltaren 62:2 (SV1917)
Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

Psaltaren 62:3 (SV1917)
Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

Psaltaren 62:4 (SV1917)
Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

Psaltaren 62:5 (SV1917)
De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.

Psaltaren 62:6 (SV1917)
Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

Psaltaren 62:7 (SV1917)
Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

Psaltaren 62:8 (SV1917)
Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

Psaltaren 62:9 (SV1917)
Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.

Psaltaren 62:10 (SV1917)
Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

Psaltaren 62:11 (SV1917)
Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

Psaltaren 62:12 (SV1917)
En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;
Föregående kapitel
« Psaltaren 61
Nästa kapitel
Psaltaren 63 »

SV1917 Lista för Bibelstudier