Psaltaren 109:1 (SV1917)
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

Psaltaren 109:2 (SV1917)
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

Psaltaren 109:3 (SV1917)
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

Psaltaren 109:4 (SV1917)
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

Psaltaren 109:5 (SV1917)
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Psaltaren 109:6 (SV1917)
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Psaltaren 109:7 (SV1917)
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Psaltaren 109:8 (SV1917)
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Psaltaren 109:9 (SV1917)
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Psaltaren 109:10 (SV1917)
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Psaltaren 109:11 (SV1917)
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Psaltaren 109:12 (SV1917)
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Psaltaren 109:13 (SV1917)
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Psaltaren 109:14 (SV1917)
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Psaltaren 109:15 (SV1917)
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Psaltaren 109:16 (SV1917)
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Psaltaren 109:17 (SV1917)
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

Psaltaren 109:18 (SV1917)
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

Psaltaren 109:19 (SV1917)
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Psaltaren 109:20 (SV1917)
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Psaltaren 109:21 (SV1917)
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Psaltaren 109:22 (SV1917)
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Psaltaren 109:23 (SV1917)
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Psaltaren 109:24 (SV1917)
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Psaltaren 109:25 (SV1917)
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Psaltaren 109:26 (SV1917)
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Psaltaren 109:27 (SV1917)
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

Psaltaren 109:28 (SV1917)
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Psaltaren 109:29 (SV1917)
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Psaltaren 109:30 (SV1917)
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

Psaltaren 109:31 (SV1917)
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Föregående kapitel
« Psaltaren 108
Nästa kapitel
Psaltaren 110 »

SV1917 Lista för Bibelstudier