Psaltaren 35:1 (SV1917)
Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

Psaltaren 35:2 (SV1917)
Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

Psaltaren 35:3 (SV1917)
drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

Psaltaren 35:4 (SV1917)
Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

Psaltaren 35:5 (SV1917)
Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

Psaltaren 35:6 (SV1917)
Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

Psaltaren 35:7 (SV1917)
Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

Psaltaren 35:8 (SV1917)
Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

Psaltaren 35:9 (SV1917)
Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

Psaltaren 35:10 (SV1917)
Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

Psaltaren 35:11 (SV1917)
Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

Psaltaren 35:12 (SV1917)
De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

Psaltaren 35:13 (SV1917)
Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

Psaltaren 35:14 (SV1917)
såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

Psaltaren 35:15 (SV1917)
Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

Psaltaren 35:16 (SV1917)
Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

Psaltaren 35:17 (SV1917)
Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

Psaltaren 35:18 (SV1917)
Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

Psaltaren 35:19 (SV1917)
Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

Psaltaren 35:20 (SV1917)
Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

Psaltaren 35:21 (SV1917)
De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

Psaltaren 35:22 (SV1917)
Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

Psaltaren 35:23 (SV1917)
Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

Psaltaren 35:24 (SV1917)
Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

Psaltaren 35:25 (SV1917)
Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

Psaltaren 35:26 (SV1917)
Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

Psaltaren 35:27 (SV1917)
Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

Psaltaren 35:28 (SV1917)
Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
Föregående kapitel
« Psaltaren 34
Nästa kapitel
Psaltaren 36 »

SV1917 Lista för Bibelstudier