Job 4:1 (SV1917)
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Job 4:2 (SV1917)
Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

Job 4:3 (SV1917)
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

Job 4:4 (SV1917)
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

Job 4:5 (SV1917)
Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

Job 4:6 (SV1917)
Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

Job 4:7 (SV1917)
Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

Job 4:8 (SV1917)
Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

Job 4:9 (SV1917)
för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

Job 4:10 (SV1917)
Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

Job 4:11 (SV1917)
Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

Job 4:12 (SV1917)
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

Job 4:13 (SV1917)
När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

Job 4:14 (SV1917)
då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

Job 4:15 (SV1917)
En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

Job 4:16 (SV1917)
Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

Job 4:17 (SV1917)
»Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

Job 4:18 (SV1917)
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

Job 4:19 (SV1917)
huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

Job 4:20 (SV1917)
när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

Job 4:21 (SV1917)
Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
Föregående kapitel
« Job 3
Nästa kapitel
Job 5 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Lista för Bibelstudier